Jag har flyttat

Det visade sig vara oändligt krångligt att lämna kommentarer på denna blogg.

En lärdom.

Därför har jag flyttat. Tyvärr orkar jag inte ta med mig mer än det senaste.

Men välkomna till min nya blogg på nilserikfalk.blogg.se

Svensexa

Så kom den då, svensexan. Jag blev avbruten under en golfrunda av ett par kamrater. Därefter blev jag transporterad till centrala Alfta där jag iförd en spelartröja från edsbybandyn skulle samla in pengar till nämnda förening. Det gick hyfsat, 241,50 kr.

Så småningom blev det samlig och middag på Eklundska villan i Umeå. Mat, dryck och trivsamt umgänge skapade en trevlig kväll. Tack och lov slapp jag alltför mycket förnedrande lekar och sprithetsande. Men det blev en duktig levertvätt i alla fall. Min största behållning var att se min blivande svåger så glad i hatten som jag aldrig sett honom förr.

Ett tack till Hans, Magnus, Björn, Per-Erik, Håkan och Kenneth.

Härligt att bo i naturen

Marianne tog på sig att ta morgonpromenaden med hundarna. Men hon kom tillbaka helt utschasad pga att hundarna hade varit som stormvindar i kopplen. Zorro hade hoppat fram på bakbenen. Så hon vände efter ca 350 meter vid brevlådorna.

Lite visste hon vad som utspelat sig.

Sommargrannen Ragnar som har stugan på andra sidan åkrarna uppe vid brevlådorna hade någon halvtimme innan sett en "mycket stor grå hund", "större än en schäfer" som lufsade omkring på åkrarna och såg ut att leta sork. Efter ca 10 minuter stack den som ett skott varvid den unga björnen som vi haft på besök tidigare dök upp på scenen.

10 minuter efter att den gått undan kom Marianne.

Ja, detta får väl vara en bild av Sverige denna nationaldag. En bild som jag klarar mig utan.

Student 2008

Höll det traditionsenliga talet för "studenterna" från Woxnadalens Gymnasium igår. Ett tal som var nyskrivet då eleverna tydligen upptäckt att jag är en återvinnare. Jag har nämligen hållit samma tal i fem år. Ja, vadå? Det är väl nya studenter varje år? Dessutom fick jag ett år kommentaren att årets tal var bättre än fjolårets.

Men jag måste erkänna att ända sedan jag själv gick ut gymnasiet har jag varit ambivalent i min hållning till "studentfirande". Å ena sida unnar jag eleverna fest, glädja pompa och ståt. Numera ingår även det formella vårbalen. Det räcker inte med en spritfest på examensdagen längre. Men å andra sidan har dagens elever kapat begreppet "att ta studenten". Dagens elever har egentligen bara presterat att hålla sig kvar i skolan till sista dagen samt inhandlat en keps. Den ansträngning, ångest och utgallring som gamla tiders student innebar saknas all likhet till. Notera att då kunde man köra på sina tentor och missa sin studentexamen. Skulle jag ha tagit studenten enligt gamla tiders regler skulle jag uppleva att min egen examen blivit devalverad.

Kungahuset

I väntan på bekräftelsen av bröllop i kungafamiljen börjar temperaturen stiga. Vad skall man tycka om en ofrälse från Ockelbo? (Det gick i alla fall bra med en tyska från Brasilien). Själv finner jag debatten ointressant, så länge den inte berör mig. Av princip är jag republikan. Som demokrat kan jag inte stå för den blodsmyt mot ett arvkungadöme utgör. Även om det bara är en dekorativ monarki som vi har. Men i praktiken bryr jag mig inte. Även jag gillar lite pompa och ståt.
Son politiker är Tage Erlander den som kommenterat från bäst. På frågan om monarkin skall avskaffas (vilket stod i partiprogrammet) svarade han, "Ja, det blir det sista vi gör". Fritt fram för tolkning.

Att förhandla

Kritiken mot vårdförbundets avtal från egna är högljudd och missbelåten. "Var detta allt vi fick för 6 veckors strejk!". Sverige är ett land av förhandlingar, konsensusbehov och kompromisser. Ställ krav och du ställer dig utanför. Detta vet vårdförbundets ledning. De vet att de aldrig kommer att få igenom alla sina krav. Men för att ladda stridsviljan måste de ta till brösttoner inför de egna medlemmarna. Sålunda skapar de förväntningar som inte kan infrias. Ett riskabelt vågspel. Samma tema finns i rovdjursdebatten. De som förordar en nollvision må ha stöd, men de kommer inte att få igenom sitt krav. Det är bara med ett succesivt förhandlanden med motparten som man kommer någon vart i detta land.

Björnsafari

Vi har björnbesök på berget. I går morse upptäckte grannen en ungbjörn på åkern närmast huset. Det var precis vid den tid jag brukar passera på hundarnas morgonpromenad. Men tack och lov var jag på tjänsteresa. Men jag fick chansen på kvällen. Det var en liten vilsen stackare , säkert ivägschasad av sin mamma för inte så länge sen. Men det räckte för att Marianne knappt ville lämna huset/gården på hela dagen. Man flyttade inte ut på landet för att känna sig instängd.
När vi var ute på vår björnsafari träffade i vi andra i samma ärende. Men de letade en björnhona med ungar. Hannen har också siktats i närheten. Det räcker nu.