Att bry sig - eller inte

Socialdemokraterna i Ovanåkers kommun har en egen aktiv trafiksäkerhetsgrupp kunde vi läsa i dagens Ljusnan. Ett glatt gäng som trivs ihop och som fyller en funktion mot allmänheten då det känns mindre märkvärdigt att vända sig till dem än till kommunens trafikansvariga, enligt dem själva. Likafullt har (s) vid ett flertal tillfällen lämnat in motioner till kommunfullmäktige om att kommunen borde inrätta denna trafiksäkerhetsgrupp. I mina ögon torde de riskera att de glada kamraterna splittras och att medborgarna blir tvungna att vända sig till "kommunen". Men å andra sidan skulle de vinna lite arvoden. Jag tycker att det är bra att Marlene och hennes kompisar bryr sig om trafiksäkerheten. Men jag tror att de vinner på att fortsätta inom partiets ram.



Något som jag slutat bry mig om, nästan, är försvarspolitiken. Jag drog på mig militär uniform första gången när jag var 15 år. Så sent som denna vinter avrustade jag till slut, efter 28 år, trött och uppgiven. Jag känner det nästan meningslöst att diskutera det svenska försvaret, för det är inte mycket att diskutera om. Under lång tid har (v) och (mp) dikterat försvarspolitiken med ideologiska neddragningar som följd. Socialdemokraterna har värnat jobben i försvarsindustrin högre än försvarsmaktens ekonomi och materialbehov. Vi har haft en flyg-ÖB som beställde mer JAS-plan än det fanns piloter. Nu har vi en moderat försvarsminister som tydligen sätter ögonblicklig budgetdisciplin före någon typ av försvarspolitisk analys.



Temat i debatten har hela tiden varit att vi har så fruktansvärt med fred i närområdet att det inte spelar vilken roll och funktion vi anpassar försvaret till, för det kommer ända aldrig att bli verklighet. Så därför minskas organisationen och allt färre får möjlighet att göra värnplikt. Samtidigt som vi internationellt lovar att skicka folk runt hela världen. Inga pengar för att utbilda hemma men många pengar för att agera i krigshärdar.



Jag vill in i NATO. Men det kommer aldrig att hända. För då kommer vi att bli tvungna att anta en bild av det säkerhetspolitiska läget som resten av västeuropa har. Med höjda försvarsanslag som följd.



Seriefiguren Dogbert önskade att hela världen skulle avrusta. För då skulle han kunna skaffa sig världsherravälde med hjälp av bara en smörkniv.